Rotkirch, adl.
Text
Adlig ätt från Liegnitz i Schlesien, känd sedan 1200-talet. Ättens första till namnet kända medlem var den i tyska urkunder från 1302–27 omnämnda riddaren Woysicus, som av sina förfäder ärvt patronatsrätten till kyrkan Rothkirch, känd sedan slutet av 1100-talet. Woysicus förde tre örnhuvuden i skölden. Samma vapen fördes redan av Heinrich, antecknad i handlingarna från 1274–82 som arvfogde av Schweidnitz i Schlesien.
Till Sverige kom ätten i början av 1600-talet och till Finland efter stora ofreden. Översten för Östgöta ryttarregemente, ståthållaren på Nyköpings slott, landshövdingen i Södermanlands län och häradshövdingen i Österrekarne härad Hans von Rothkirch, naturaliserades 1630 och introducerades på Sveriges Riddarhus 9.7.1634 under nr 175, uppflyttad till riddareklassen 3.11.1778.
Ätten immatrikulerad i Finland 29.1.1818 under nr 12. I Sverige utslocknade ätten 17.1.1857, men återvann genom överflyttning representationsrätt på Sveriges Riddarhus 3.6.1975.
En gren upphöjdes till friherrlig värdighet 1830.
Namnet uttalas 'ro:tt∫irk eller 'rå:tkirç.
Till Sverige kom ätten i början av 1600-talet och till Finland efter stora ofreden. Översten för Östgöta ryttarregemente, ståthållaren på Nyköpings slott, landshövdingen i Södermanlands län och häradshövdingen i Österrekarne härad Hans von Rothkirch, naturaliserades 1630 och introducerades på Sveriges Riddarhus 9.7.1634 under nr 175, uppflyttad till riddareklassen 3.11.1778.
Ätten immatrikulerad i Finland 29.1.1818 under nr 12. I Sverige utslocknade ätten 17.1.1857, men återvann genom överflyttning representationsrätt på Sveriges Riddarhus 3.6.1975.
En gren upphöjdes till friherrlig värdighet 1830.
Namnet uttalas 'ro:tt∫irk eller 'rå:tkirç.