Rotkirch

Adlig ätt från Liegnitz i Schlesien, känd sedan 1200-talet. Ättens första till namnet kända medlem var den i tyska urkunder från 1302-27 omnämnda riddaren Woysicus, som av sina förfäder ärvt patronatsrätten till kyrkan Rothkirch, känd sedan slutet av 1100-talet. Woysicus förde tre örnhuvuden i skölden. Samma vapen fördes redan av Heinrich, antecknad i handlingarna från 1274-82 som arvfogde av Schweidnitz i Schlesien.

Till Sverige kom ätten i början av 1600-talet och till Finland efter Stora ofreden. Översten för Östgöta ryttarregemente, ståthållaren på Nyköpings slott, landshövdingen i Södermanlands län och häradshövdingen i Österrekarne härad, Hans von Rothkirch, naturaliserades 1630 och introducerades 9.7.1634 under nr 175, uppflyttad till riddareklassen 3.11.1778.

Ätten immatrikulerad i Finland 29.1.1818. I Sverige utslocknade ätten 17.1.1857, men återvann genom överflyttning representationsrätt på Sveriges Riddarhus 3.6.1975.

En gren upphöjdes till friherrlig värdighet 1830, nr 32, utdog på manslinjen 1866, h.o.h. 1927.

Namnet uttalas 'ro:tt∫irk eller 'rå:tkirç.